Gästbloggare

I dag har Lisa släppt ifrån sig tangentbordet för en stund och jag tänkte då dela med mig en del av vad som hänt under dagen. När en kopp kaffe och lite överbliven födelsedeagstårta avnjutits efter jobbets slut skulle jag åka bort för att meddela lite saker jag lovat att kolla upp åt våra nyanlända tidaholmare, samt för att låna ut en bilbarnstol till en vänlig själ som i morgon skall skjutsa några av dessa till Skövde Där skall de med migrationsverkets personal tydligen gå igenom hur deras utvisning skall gå till. En mamma med en febersjuk bebis som inte vill annat än att stanna skall möta en oviss framtid i ett land de inte längre har mycket gemensamt med. Det skär i hjärtat skall ni veta.
När vi kommer in till dem i korridoren har situationen inte blivit bättre sen vi var där sist. Os från matlagning, och ett utrymme dimensionerat för två familjer som nu utnyttjas av åtta familjer har verkligen efter över en vecka börjat bli en sanitär olägenhet. Lägg där till en man som mår fruktansvärt dåligt, som fick åka ambulans till akuten i går kväll pga problem med diabetes och högt blodtryck, personer som dyker på oss med frågor som de vill ha en förklaring på, hur köper man bussbiljett, vart kan man träffa läkare, vad betyder det som står på denna medicinburken, vad heter staden jag är i?
Frågan som man ställer sig är naturligtvis-VEM BÄR ANSVAR? Man dumpar åtta familjer med olika bakgrund och språk på en minimal yta, vinkar adjö och hoppas att allt löser sig. Sedan åker man och sätter sig bakom ett skrivbord och antar att de hör av sig om de undrar över nått. Eller så skickar man kallelser skrivna på svenska så att ingen berörd begriper vad som står. Ett fruktansvärt slöseri med våra pengar då säkert en hel del familjer uteblir från mötena pga orsaker som hur enkelt som helst skulle kunna vara avhjälpta. Nej man blir mörkrädd av vad man sett dessa få dagar. Kommunikationen mellan myndigheter samt smidigheten och effektiviteten  hos Migrationsverket är fullständigt obefintlig.
Det är dock skönt att fler och fler tidaholmare nu fått upp ögonen för vad som faktiskt händer, och är på väg att hända, och rycker in för att hjälpa. Under de senaste dagarna har flera frivilliga varit hos dem för att stötta och hjälpa. I morgon är det en ny dag och återigen får vi hoppas att saker kommer att hända, inte bara från frivillighåll, utan från myndigheter och förvaltningar som har till uppgift att se till att folk har ett drägligt liv. Det finns säkert paragrafer, lagar och beslut som ser till att alla berörda kan gå med ryggen fri från detta, men det är fortfarande människor som man hanterar, och människor skall inte behöva hanteras på detta totalt respektlösa sätt.

Med förhoppning om en god fortsättning för ALLA
/Petter