Tänk vilken panik jag fick när jag för första gången kom till reumatolgen Gröna Stråket på Sahlgrenska.....Allt var så ovisst.....Kom dit in och lokalerna var så otroligt slitna...alla dessa vagnar i rostfritt stål som gnisslade...Rullstolar sen 1800 talet...Allt var bara så hemskt...
Jag ville bara må bra! Få var hemma och njuta av mitt liv och min familj....Läkaren som tog emot mig, Estelle, hon blev min stora trygghet. Men jag skakade rätt bra när hon berättade för mig om cellgiftsbehandlingen som väntade mig.....Vilka månader som följde....Utan mina nära hade jag inte överlevt!!!! Det pågick en hårdstrid i min kropp!! Cellgifterna som bröt ner mig gav mig en ny chans sammtidigt. Tack Gud för att du planterar lust att forska hos vissa människor, Tack Gud för alla läkare som lägger ner sitt liv i oss sjuka människor! Tack Gud för att du bar mig genom detta!!
Just nu är min SLE vilande...Inget skov i sikte. Gött! Kroppen klarade av graviditeten och året efter galant!! Nu väntar lite nya mediciner och förhoppningsvis ska jag kunna ta bort några av de andra snart! Som sagt vad annat kan jag vara än TACKSAM!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar